Bestigit berg.
Jag som trodde att det skulle bli jättelätt att åka på hans 2:a fotbollsträning, då den
förra (se föregående inlägg) slutade så bra, efter att ha börjat så illa. Men tji! Han mindes
de jobbiga sekvenserna från förra veckan och den här gången ville han inte ens vara med
på uppvärmningen....krokodiltårar i massor!!
Det går bara inte - det är såååå otroligt jobbigt att vara med barn han inte känner!!
Som mor vet man inte vad man ska göra och ont gör det i hjärtat. Jag tror mig ju veta att killen egentligen tycker om att spela fotboll, men......nu vacklar jag!!
En eloge till de underbara papporna/tränarna som kommer fram och frågar honom flera gånger ifall han inte skall prova vara med på övningarna. När det blir en övning där de ska dribbla förbi konor och sen skjuta på mål, en riktigt rolig övning, gör han dock ett försök. Till hans egen förvåning (tror jag) så klarar han ju allt toppenbra och mungiporna börjar sakta åka upp.... Mamma är lika förvånad, över hur duktigt han faktiskt är!
Resten av träningen flyter på hur bra som helst och han vill definitivt vara med och spela matcherna i ÖP-cupen till helgen!
...glad att jag kämpade på och inte gav upp, även om jag för någon sekund undrade vad jag höll på med...
Grattis goa unge, så härligt att se hur ditt självförtroende växer när du klarar en sån här grej!
