I alla fall, jag kom ut till slut i kajaken, på en mindre tur än tänkt från början, men jag är glad att jag överhuvudtaget kom ut och fick känna på hur det kändes. Mycket tack vare en ÄNGEL till vän!!! Vingligt? Ja, en aning, men överkomligt bara man får vara ute lite mer. Ute på det djupa kändes det lite obehagligt, kallt och jag hann fundera över hur jag skulle tackla en våg från Storsjöodjuret....eller en båt...eller dåligt väder och höga vågor...huga!
Det sköna i upplevelsen är helt klart lugnet och farten! Man verkligen glider fram - fort! En kanot står still i förhållande till en kajak. Så en härlig känsla som man gärna vill uppleva igen! Så det blir fler gånger, absolut.
Åter till spiralen - den eländiga. Idag åkte den ut! För alltid! Jag blir självmordsbenägen, får spänningar i brösten, till o från molande mensvärk och värst av allt är alla negativa tankar som infinner sig och eskalerar och känns som att det inte finns någon annan utväg än....
Så -puh o suck, nu kommer jag bli normal igen;-/
2 kommentarer:
Det var ett bra beslut! Hur är det med förkylningen då?! Det verkar härligt med kajak!!!
KraM
..på lugnt vatten ser det underbart härligt ut ...synd jag är en sån badkruka/Kramar Mor
Skicka en kommentar