Varför är jag sååååå trött?? Så fort jag sätter mig ner så faller ögonen igen på mig, tentan kommer att gå åt pipan denna gång! Det känns verkligen som om jag sitter på läktaren och fattar inget!
I går när vi tentapluggade hade jag skrivit en mening helt fel.......det var ju bara att ge upp. I dag tog jag nya tag, sov bättre, tack och lov! Trodde jag skulle orka mer, men nä! När vi satt idag blev det så spretigt och snurrigt i mitt huvud (med alla verbala, snacksaliga, duktiga klasskompisar omkring mig som tycks förstå alla 1000-tals begrepp inom socialpsykologi, blev nästan irriterad..) så jag fick återigen avlägsna mig för lite luft och syre! Motivationen är inte på topp även om jag tycker ämnet i sig är hur intressant som helst, kanske är det så att efter att ha varit på helspänn inför de 2 första tentorna så har luften liksom gått ur mig?!? ...då är det väl bara å vänta på ny energi? Om jag missar tentan på tisdag, so what!
Har promenerat hem från skolan, tränat med Marit och skött min "diet" nästintill exemplariskt (4 dagar nu)...så visst är det konstigt att jag blir så trött när jag sätter mig ner, för det går bra att träna. Min analys av mig själv är att jag är en människa som inte kan sitta still, måste ha något i händerna som aktiverar mig hela tiden. (Finns säkert ett socialpsykologiskt begrepp, som jag inte kan, men som förklarar mitt agerande...)
I går kväll var jag på föräldramöte på dagis och jag vill bara föra vidare ett ord som används på vårt dagis - FANTASTERI! Om man som vuxen inte kommer med inlägg och hjälp så fixar barn de mest fantastiska lösningar med sin egen fantasi alldeles själv! Eller då vi tillåter barn att prova sig fram, "även fast vi vuxna vet, att det där kommer aldrig att gå". Se möjligheterna!
Ex, Lea vill lägga en teckning i Fridas låda, men kan inte läsa, så hon hittar inte lådan (det står Frida på lådan). Då hjälper Maja till genom att först skriva Frida på ett papper, tar sen med sig papperet bort till lådorna och jämför alla namn med lappen. Vad händer? Jo, till slut hittar de ju en låda som det står likadant på som det står på lappen! Tänk vad lätt det är för oss vuxna en sådan gång att lägga sig i.... Hur mycket hade barnen lärt sig då? Och hur mycket lärde dom sig nu, när det fick prova sig fram själva? Vad händer med dem när de upptäcker vad dom klarar av? Självkänsla, hjälpsamhet, empati mm mm! FANTASTERI helt enkelt.
Underbart.
4 kommentarer:
..är jag trött o har möjlighet så lyssnar jag med magkänslan o lägger mig under filten en stund..det är sååå skönt och man vilar igen sig ganska snabbt. Låt din magkänsla bestämma..........det är kanske den som spelar roll också när barnen tar hjälp av sina fantasier och reder ut de mest varierade frågor???7Kramar Mor
Det är svårt att som vuxen ta det lugnt och låta barnen få den tid de behöver till att hitta sina egna lösnigar..... Jag behöver iallafall träna mig på det...
Hej Anna!
Vad kul det är med bloggar. Jag har nyss läst din syster Marias, och Karin W och min dotter Alexandras. Alla är så duktiga på att uttrycka sig och verkligen skriva om sig själva och sin vardag. Det var länge sedan jag träffade dig och därför är det extra roligt att läsa om hur du har det just nu, mitt i livet! Jag har själv varit i din situation; studerande och ensamstående. Fast jag var många år yngre! Så det är verkligen en bedrift det du gör!
Många kramar från Marie i Kölsillre
Tack Marie!
Hoppas du har det bra, vi kanske ses nån gång....
Kram/Anna
Skicka en kommentar