Livet.....

Vad vore lite utan barnen?
Vad vore livet utan värme,
kärlek, mat och vatten,
någonstans att sova och bo,
tak över huvudet?

Så mycket mer än så behöver

vi inte, men vi människor

har liksom glömt bort det,

det enkla primitiva,

det enda som gör oss riktigt lyckliga.

Sen gör det ju inget om man får

åka skidor lite då och då....åhhh!!

Har idag åkt 2 mil, igår 15 km,

så förutom att jag har allt detta

så gör vita skidspår mig alldeles

lyrisk just nu, vilken bonus!!!

Love life

Julafton med barnen

Tänk om alla dagar på året var som julafton, då hade Tom (barnens far) och jag inte varit separerade.....

Vi hade en helt fantastisk julaftonskväll med barnen, där vi njöt allihop! Tomten, julklappsutdelning, maten, avslappnat, glädje, julstämning med facklor och en välkomnande eld som brinner ute på gården samt julpyntat inne!

Barnen fick nog allt de önskat sig och lite till, så vad kan man mer begära? Numera gläds man åt att få GE julklappar istället för att få. En skön känsla att få se barnens glädje och iver när dom öppnar sina paket. Överlag byggsatser till S, musik och dans i olika former till F.

Själv fick jag bl a ett par varma goa skinnhandskar som jag verkligen uppskattade! Puss!

Go fortsättning!

Peter är till salu!

Vår finfina leopardgecko Peter är till salu! Vi har gemensamt kommit fram till att

det nog inte var så bra med en leopardgecko, han blir helt enkelt inte ompysslad

tillräckligt.Terrarium, värmeslingor och lite annat smått och gott ingår. Är du

eller någon du känner intresserad så hör av er! Han är jättesnäll oxå!

Stackars barn....

...för idag har jag tvingat dem att åka skidor! Ja, åtminstone om man ska tro på F. Men jag inbillar mig att det inte var så farligt, då hade hon väl inte kämpat på i 4 km utan att gnälla nästan något alls. Det var ju t o m riktigt bra fart på både henne och S idag! Hennes omdöme efteråt, bortsett från att jag tvingat dem, var att det var "lagom kul", S tyckte det var helt ok. Inte några översvallande känslor alltså.... Men jag försöker få dem att förstå att skidåkning inte bara är utför, fart och roligt, det måste vara svettigt, jobbigt och uppför oxå för att det ska kunna bli utför, fart och roligt.

Och så länge de har mig som mamma så kommer de att få följa med på skidturer, låter inte alls skräckinjagande va?!! Behöver inte berätta att vi oxå diskuterade VARFÖR det är bra att motionera osv.....

I alla fall - idag bestämde vi tillsammans hur de skulle åka, allt för att undvika "syskontjafs" som bara förstör hela nöjet. Vi bestämde alltså redan från början vem som skulle åka först och efter halva sträckan fick de byta. Det funkade och gick jättebra!! Jag kunde för en gångs skull njuta av att åka skidor tillsammans med dem. Sen att det var helt underbara nyuppkörda spår och ca -3 grader, var bara en härlig bonus!

/A

Vänner!

Vinter, kallt och vackert, vi har tagit dagarna som de kommit, åkt lite pulka, kälke, skidor och pysslat hemma. I dag, söndag blev vi bjudna på lunch hos goa vänner, E och R. Vi singelmammor får hålla i hop! Ibland är det svårt att hitta en tid när vi kan träffas tillsammans med barnen, så det var kul att vi lyckades idag. Tack vännen för att du hörde av dig!!


Barnen är förväntansfulla och räknar ner dagarna till julafton, idag var det 3 dagar kvar.

Mycket funderingar över tomten, -Mamma, tror du på tomten? Hm...vad svarar man på det? Jae, vet inte, kanske.....beror på, vissa tomtar..., hm....ibland...njäe, JOOO!!


Vi vill i alla fall passa på att önska er alla som tittar in på bloggen då och då en GOD JUL & ETT GOTT NYTT ÅR!


Anna Samuel & Frida

Förälskad!

Insatsdag på dagis idag, å vad innebär det då? Jo, då man har kooperativt dagis så innebär det att man ibland får vara med barnen i barngruppen alt. städa eller ta hand om disk. I dag har jag gjort lite av varje, på fm när vi var ute fick jag ta med mig de 5 största tjejerna och gå ner till sjön, spännande! Isen är inget man vill gå ut på, men ack va de kliar i fötterna på de små för att testa hur isen håller....!! Skräckblandat förståss.... Vi hittade TUNGA konstverk av is som vi släpade tillbaka till dagis.

Eftersom F är 5 år och går sitt sista år på dagis så tillhör hon de äldsta barnen där och då har man inte så stor koll på de minsta barnen längre. Men idag har jag kommit vissa av dem lite närmare, t ex tog lille Robin mig till sig direkt i morse. Han skulle sitta bredvid mig redan vid frukost, tyvärr blev det inte så för det blev fullt vid mitt bord. Man smälter totalt när en sådan lite gokille på 3 år tittar på en med sina stora mörka ögon, långa ögonfransar och ler och pratar med världens glimt i ögat!! Han var helt bestämd med att det var jag som skulle lägga honom i vagnen efter lunchen och sen fick vi en mysstund tillsammans i soffan när han vaknade oxå, så jag är lite förälskad i dag!

I dag har jag oxå blivit varse att det är föräldrapar som är på väg att separera. S o F har hittills varit de enda barnen på dagis som har haft separerade föräldrar, men nu är det 2 föräldrapar på kort tid som hamnat i samma situation. Kan inte hjälpa det, men jag blir ledsen när jag hör det, samtidigt som det ofta ändå blir bra i slutändan. Det är ändå en jobbig process att gå igenom. Kommer i håg en kommentar som S hade i början av vår separation. -Jag tycker inte om att åka "huller om buller" över bron. Med det menade han Vallsundsbron, jag bor på ena sidan och pappa på andra sidan.

Ikväll har vi mysstund, så nu ska jag ägna mig åt dem en stund innan sovklockan ringer...

/A

Julklappar med mera....

Började dagen med ett skidpass på stadion vid kvart över 7 i morse, ja ni läste rätt, jag var där då! Och även om min kära s k "vallaexpert" hade vallat bort sig (grrr!!) så jag inte kunde köra klassiskt så kämpade jag mig runt 3 varv skate istället med klassiska pjäxor. För den som inte är så insatt kan jag bara berätta att det faktiskt spelar roll, det blir rätt OSTADIGT!

Faktum är att en och annan tanke har slagit mig - håller jag på att bli träningsberoende....vågar inte berätta hur mycket jag tränat denna vecka och har dessutom planer på att öka doserna ytterligare framöver....hm??! Vad är det som driver människan? Jo, det finns faktiskt en sak, men det tänker jag inte avslöja här och nu, behåller det för mig själv så länge. (....man vet ju aldrig, kan ju komma av mig helt och hållet....)

Tjejvasan på 3 mil är i alla fall ett delmål.

Väl på skolan blev det några timmars plugg, har börjat rota i en omtenta som ska ske den 10 januari. Puh! Senare hade jag en intervju, vi tränar på intervjuteknik och då ska vi under videoinspelning intervjua en person vi inte känner! Det lät jobbigt va? Men faktum är att det inte alls är så farligt, vi har jobbat så mycket med det här och formulerat frågorna, vänt och vridit på dem osv, så intervjun i sig är bara en liten del i hela grupparbetet. Tror att det gick bra, kändes så i alla fall. Frågorna är utformade till att söka efter ett visst beteende, i vårt fall noggrann/ordningssam.

Eftermiddagen gick åt till att inhandla de sista julklapparna, mest till barnen förståss. Man vill gärna handla en massa saker! Det blev nog alldeles för mycket också...några pedagogiska dataspel för inlärning (hoppas de är bra!) flygplan-byggsats, gymnastikdress plus lite andra kläder.

Sen kom då de små liven, har inte träffat dem på en vecka, såååå skönt att få ha dem omkring sig igen, känna på dem, krama dem, höra deras röster, skratt och glädje! De är alltid lite extra uppspelta just när de kommer och vi inte har träffats på en vecka. De har varit i Tänndalen en vecka med sin far och åkt slalom, verkar som de har haft det jättebra! Tom är en fantastisk pappa!

I morgon väntar en heldag på dagis, vår insatsdag, härligt! Så nu ska jag hoppa i säng och sova ordentligt så jag orkar hela dagen.

Kram

Skipper-Aktuellt

Undrar om tomten tittar in här då och då....? Anna Skipper som kommer med ny kokbok!!!
Tryckkokare osv....snälla....

Skipper-Aktuellt

I ÖP idag!

I morse när jag läste tidningen blev jag glatt överraskad!
Där fanns en recension av mina konstverk som hänger på Länsbiblioteket, så här stod det...

LÄNSBIBLIOTEKET - CAFÉ OTTO: ANNA ENGHOLM

"Några textilier på café Otto på länsmuseet kan noteras. Det rör sig om tre verk, ett större som är en vävnad och några mindre saker i annan teknik. Det roliga är att bilderna som är sydda på den textila bakgrunden är gjorda av barn och tycks föreställa fantasivarelser som hämtade ur "Okända" djur av Beppe Wolgers. Värt att titta in och se." Leif Öhr

Nu var ju inte allt rätt, det är fyra verk, han har missat en, dom är invävda - inte påsydda och det är mer ett storsjöodjur än något från Beppe. Men det gör detsamma, recensionerna är positiva och trevliga! Tack Leif!

För övrigt har jag jordens värsta träningsvärk, har kört något som heter Kettlebells, det är någon form av styrketräning med en tung kula med handtag som man svänger runt sig lite hur som helst.... (nu skulle en instruktör skrika rätt ut!) Ont gör det i alla fall!

Har blivit granskad genom kamera idag, vi gjorde intervjuer på skolan i förra veckan (som vi videofilmade) och idag fick vi höra vad vi gjorde bra och mindra bra. Jobbigt att se och höra sig själv, men nyttigt och lärorikt!

Du vackra vinter och bonus med fullmåne!!

Luciafirande på dagis i torsdags, där Frida tränat sånger och såg fram emot att vara "julgumma"! Att hon sen nästan ville gömma sig och hålla mamma i handen samt heller inte sjunga högt inför alla föräldrar och mor- och farföräldrar som var på plats - de köper jag! Lite synd ändå, för hon sjunger fantastiskt!

Sen bjöd dagis på julgröt och tunnbrödstut, gott för de som kunde närvara. (Jag hade grupparbete att ansluta till på skolan)

Fredagmorgon var det dags för luciafirande i Sunne Kyrka för Samuel, han stod längst fram med sin F-klass tillsammans med 1-2-an och sjöng "Tomten jag vill ha en riktig jul......" Han har blivit stor kille nu, verkade inte alls bekymra sig om att han var i centrum. Fint att vara i kyrkan, luciatåget var fantastiskt! Lucia själv sjöng så man rös, tänk att vissa barn bara har "det där" i sig, så häftigt att se och höra!

S o F åker med sin pappa till Tänndalen för några dagars semester med skidåkning både på tvären och utför mm. Hoppas det går bra och att de får fint väder!

Själv ägnade jag fredag em åt att åka skidor igen - den här gången också klassiskt och det blev en härlig långtur på nästan 2 timmar i nysnö och ca -7 grader. ÅÅÅÅåååh!!!

Avslutade fredagkvällen med Julsittning tillsammans med studenter på Mittuniversitetet och jag blev nöjd ganska fort, vilken matRO.....!!! Herregud, är det så här studenter beter sig idag, eller är det bara tantvarning på mig??? Kan inte komma ihåg att det var så här när jag pluggade på Högskolan i Gävle för ca 14 år sedan..... Ja, bortsett från en "skränallsång", på allra högsta decibelnivå, som mest gick ut på att överrösta alla andra bord så var det helt ok!

I dag - lördag har jag haft en skön slappardag, med promenad, god mat och vila (har faktiskt rejäl träningsvärk)! I morgon blir det en ny långtur!

Må så gott i den vackra vintern och ge er ut för att titta på månen!!

Gratis klippning!

Att lyckas övertala en (snart) 7-åring att bli

klippt av sin mamma brukar inte vara det lättaste,

men så här slutade det....

Bedöm själva, jag vet ju i alla fall vilken kille jag tycker är vackrast!

Det tog rätt lång tid, trimmern funkade inte alls, så saxen var enda hjälpmedlet, det blev hår överallt, bl a i munnen

på mig, vilket inte är allt för trevligt! Men så är det när man inte är proffs och kan hålla i en kam, sax, hår och klippa samtidigt, då får man lov att använda munnen.

Efter ett enormt tålamod och någon tår så blev det i alla fall klart och han är nu fin lagom till Lucia. Någon proffsklippning är det inte å tala om, men det duger och för pengarna jag sparade åt vi Pizza.....det var vi värda!

Vinterkylan håller i sig...

Vilket vackert vinterlandskap vi lever i för tillfället! Kan inte komma i håg när vi hade så mycket snö, som legat kvar så länge, tack vara kallgrader en längre tid. Blir påmind om mina vintrar när jag var barn och snöplogkanterna var meterhöga. Rejäla vita fina snöhögar att klättra i för barnen och med en spade eller kälke så kan de hålla på i timmar!

När man kommer till Mitthögskolan på morgonen vid sådär 8-8.30 så är det fortfarande rätt mörkt ute och på flera ställen runt skolan så brinner det små eldar! Det är så läckert, vem tänder dessa? Mitthögskolan är ett proffsigt, modernt och jättetrevligt universitet, jag är positivt överraskad!

Har även åkt klassiskt för första gången i år, just i dag, trots 13 grader kallt. Det var så roligt och härligt så det hann bli nästan 17 km innan vi var tillbaka. Kanske var det för att jag hade så bra skidor? (Hade fått hjälp med dem, tacksamt!) Eller så var det bara min iver och åkglädje som drev mig att åka så långt. Det såg rätt roligt ut, rimfrost överallt, ögonfransarna, håret, benen och t o m rumpan!

Nä, nu ska jag hoppa i säng, har ett PM som ska redovisas i morgon och jag behöver kolla igenom det innan jag sluter ögonen. ;-)

Syskonkärlek.........

Jag och barnen sov till halv 10! Så skönt, sen låg vi och myste i sängen tillsammans med Atos innan vi klev upp.

Väl uppe blev det grötfrukost, till S´s stora förfäran, tyvärr. Sen igång med storstädning, damsuga, torka golv, fick hjälp av F att torka speglar. Känns skönt när man lyckas göra fint! Ville ändå hinna ut och till slut var vi på väg, vi hamnar i Spikbodarna och åker ett varv skidor där. Kul - skulle man kunna tro ja, men när åkningen mest går ut på att "tävla" om vem som skall åka först, sist, bredvid mamma, bredvid Atos, vara i vägen för varann, ge varann en smygkänga med staven eller tjafsa om vem som gjorde vad mot vem sist.... så är det inte lätt att vara en peppande mamma och hålla humöret uppe. MAN SKA HA EN ÄNGELS TÅLAMOD!!!! Dom som vet, säger att det går över, men NÄR???

Jag undrar om jag förstör det fina, roliga och härliga med skidåkning för barnen genom att ta med dem ut när det bara blir så här?? Någon som vet och kan svara??? Jag älskar skidåkning och vill att mina barn skall kunna se njutningen med det oxå, UTAN att bli något tävlingsfenomen! Funderar också på att åka med dem en och en, men tiden räcker ju inte alltid till. (Men det blir betydligt lugnare och behagligare då.) Ja....suck, någonstans tror jag ju och hoppas ändå att de uppskattar turerna vi gör tillsammans....men det visar sig inte förrän de blir vuxna.

Förmodar att det skulle varit så här även om jag levt ihop med barnens far. En annan sak som jag tidvis känner frustration över är vid situationer där man skall packa en massa saker och åka i väg med bilen. T ex, vem packar allt? Vem bär ut allt till bilen? Vem hjälper till att klä barnen och ser till att de har rätt kläder för rätt ändamål? Vem tar med soporna ut? Har alla kissat, borstat tänderna, kammat håret, tvättat munnen osv..? Mitt i allt uppstår kiv och syskongräl, koncentrationen tryter och helt plötsligt har någon börjat plocka fram pysselgrejor, när man äntligen skall till och åka! Eller "någon" ligger och tjurar under ett täcke och vägra följa med för "någon" har kallat "någon" för fisapa....suck!!!!

När man sen kommer hem och kanske även varit och handlat under sin "utflykt" så är det ännu fler saker som skall packas ur. Vem hjälper till då? I bästa fall bär något barn en kasse som inte är allt för tung. Sen undrar dom varför mamma alltid är arg?? Hmpf! Jag är väl INTE ALLTID ARG!

Nu ska jag inte klaga för mina barn är nog rätt duktiga på att ta ansvar, klä sig osv, men problemet är mer att JAG ÄR ALLTID HELT ENSAM OM ATT FÅ DET ATT FLYTA PÅ! Va skönt det skulle vara att vara två, det skulle ju gå DUBBELT så fort!!! Herregud, en familj på två vuxna och två barn, måste ju vara rena drömmen!

Nu, blir det kvällsfika, tro det eller ej, de har plockat fram allt kvällsfika själv! Ja, mamma satt ju bara vid datorn hela tiden............goa mänskliga ungar!

Kattskräcken i farten....

(Ja, alla ni som är kattälskare, ni ska sluta läsa nu!)

Idag höll det på att hända - det som bara inte, aldrig någonsin får hända! Atos och jag var ute på en liten rastningsrunda och jag har som vana (ful sådan kanske vissa tänker nu..) att ibland ha Atos lös när vi promenerar. Visst, det finns både katter och rådjur som kan skutta fram och hur lydig han än är så kan det ju inträffa att jaktlusten tar över handen....

Och det var precis vad som hände idag.... för när Atos har 2 meter kvar till porten så ser han en katt sitta vid husväggen, hans instinkt är förståss att TA katten!! Han far iväg som en projektil efter den, inne i buskarna och snön så ser jag hur Atos har katten i princip under sig (jag hinner tänka tusen tankar, -Hund tog katt inne på gård, -Lemlästad katt osv....puh!) Jag VRÅLAR I VILD PANIK - ATOSATOSATOSATOS!!!!!!!!!! Katten lyckas komma förbi och genom en buske, där Atos får tvärnit, sen upp i en björk och i tryggt förvar....suck! Hur den klarar sig undan från att inte hamna i hans våld är ett under denna gång!!! Behöver väl inte nämna att jag blev både rejält HES och SKAKIS!

För er som undrar så är dessa hundar, Vorsteh, en gång avlade på att ta katter, låter konstigt (fråga mig inte varför), men det förklarar ju en del. Han blir totalt paralyserad när han ser dem, skakar och KAN OMÖJLIGT ta in några som helst kommandon från mig.

För övrigt så har F och jag handlat lite julpynt och pysslat hemma på em, S följde med en kompis hem efter skolan, så honom hämtade vi lite senare. Sen blev det Idol för hela slanten fram till att John Blund kallade. Nu ska jag gå ut med Atos (kopplad) innan han kallar på mig också.

Ha de!!

Sprutskräck...

Hade tid hos doktor Sahlén kl 10 i morse. Har ju dragits med en ond och svullen häl sedan i januari, och nu skulle det nog bli en kortisonspruta, puh! Jag är verkligen inte vän med sprutor, så jag sitter och försöker andas lugnt i väntrummet, känner att jag lätt skulle kunna trissa upp detta med att svimma och dråsa i golvet - innan jag ens kommit in till doktorn...! Tills jag kommer på att jag kan väl för 17 inte sitta här och vara orolig för en spruta som jag inte ens vet om jag kommer att få!! Jag har ju trots allt blivit bättre i hälen, kan träna för fullt och har inte det minsta känning. (Det är bara det att hälen är fortfarande rejält "bullig" och jag törs inte springa)

Mycket riktigt, doktor Sahlén, som jag känner stort förtroende för, bedömer att jag INTE skall ha någon spruta, slemsäckarna verkar inte vara irriterade längre. Men något är inte som det ska och jag blir lovad en röntgen. Så nu får jag vänta på att bli kallad till röntgen och sen kanske det blir något ingrepp om kroppen inte fixar detta själv, vilket jag hoppas!! Skönt att slippa kortisonsprutan i alla fall...suck...

Atos följer med mig på en skidtur mitt på dagen, solen skiner och jag skejtar i 1 dm nysnö i Lövstaspåret på Frösön - helt enkelt underbart! Det yr snö runt Atos och öronen fladdrar, han verkar så pigg, fräsch och glad!


Hämtar barnen och de blir riktigt glada över att få träffa Atos, det blir en hel del funderingar och påståenden runt honom.....
-Tänk om det är sista gången vi får träffa honom, för man vet ju aldrig om han lever så länge till?
-När man har sin hund här ska man väl vara tillsammans med honom, säger Frida och sätter sig bredvid och myser med honom!

Skidskytte - Helena Jonsson!!! Vilken tjej, blev rätt överraskad när jag slog på tv´n och upptäcker att hon håller på att vinna en Världscuptävling här i Östersund på hemmaplan!! GRATTIS!! (Var själv och hejade på herrarna i går kväll, fick med mig Ulrika, men där hade svenskarna inget i tätstriden att göra, kul ändå att vara på plats och kolla, sååå härlig stämning!)

Barnen sover, Atos sover och snart jag oxå, god natt!

Atos!!

Atos - min gamla goa hund! Snart är du 10 år, du bor inte längre hemma hos oss, men ibland är du här och hälsar på, t ex nu. Världens snällaste, det har du alltid varit! I dag när jag ville lägga mig för att vila en stund fick du komma upp till mig i sängen och snart sov vi gott tillsammans - du och jag. Mmmmmyyyyyys!! Precis som när du var valp, bortsett från att du var x antal storlekar mindre och betydligt smidigare att ha med sig i sängen.... Men, nä, du är inte van att få ligga i soffan eller sängen, det är bara vid ytterst få tillfällen. Tror att Tord och Lisa skämmer bort dig lite, med all rätt, är man snart 10 år, dvs nästan 77 hundår då kan man få bli lite bortskämd! Är så glad att du har fått ett hem bland människor som har tid med dig, är snälla med dig och tycker om dig, underbara vovve!! Så många fina stunder du har gett mig -till fjälls, i skog och mark och i skidspåren. Love you!

Utställning - Ur barns bilder....

Ja, då hänger dom där då, mina vävda trasmattor med barnens motiv på.

Ottos Café (f.d Sinnenas Café) på Länsbiblioteket, under hela december månad.

Tänk att jag har min första offentliga utställning....kanske blir fler??!!

Underbara vita skidspår!!

Att jag längtade så efter att få åka lite skidor i vinter hade jag ingen aning om, men ååååå vad jag tycker det är härligt att åka!! Jag åker och åker och åker och kan nästan inte sluta!! Det har ju kommit en massa fin snö och kallgrader, kan inte bli bättre!

Vilken tur Östersund har med sina VC-tävlingar i skidskytte som börjar på onsdag, ska dit någon kväll och kolla naturligtvis! Det är fullt med kineser, tyskar, fransmän, norrmän och allt möjligt när man är uppe vid skidspåren och åker. ....där går det undan, SVISCH!!! (o så hinner man i bästa fall se skymten av en fast o fin "skidåkarrumpa"..) Man åker om möjligt hälften så fort....o ändå KÄMPAR man så man känner blodsmaken i munnen!

I helgen har jag jobbat, mitt extraknäck består av att jobba på ett Servicehus för gamla. Jag beundrar verkligen de som jobbar med gamla människor! Egentligen borde alla prova att göra det någon gång i sitt liv, man får lite andra perspektiv..... Tänk att inte kunna gå på toaletten själv, att inte kunna kliva upp ur sin säng, inte klä på sig, inte laga sin egen mat, inte höra eller göra sig förstådd även fast man är klar i knoppen, ensam - INGEN kommer och hälsar på! Div sjukdomar och krämpor... Man skulle ju bli tokig, eller??

...................................................................................en rad för eftertanke...

Nu ska jag lägga mig och vila en stund, sen iväg på sista gången på buggkursen, hoppas inte "charmiga" Magnus är där......, risk för en spark på ett smalben... (Se tidigare inlägg)

/Anna