Syskonkärlek.........

Jag och barnen sov till halv 10! Så skönt, sen låg vi och myste i sängen tillsammans med Atos innan vi klev upp.

Väl uppe blev det grötfrukost, till S´s stora förfäran, tyvärr. Sen igång med storstädning, damsuga, torka golv, fick hjälp av F att torka speglar. Känns skönt när man lyckas göra fint! Ville ändå hinna ut och till slut var vi på väg, vi hamnar i Spikbodarna och åker ett varv skidor där. Kul - skulle man kunna tro ja, men när åkningen mest går ut på att "tävla" om vem som skall åka först, sist, bredvid mamma, bredvid Atos, vara i vägen för varann, ge varann en smygkänga med staven eller tjafsa om vem som gjorde vad mot vem sist.... så är det inte lätt att vara en peppande mamma och hålla humöret uppe. MAN SKA HA EN ÄNGELS TÅLAMOD!!!! Dom som vet, säger att det går över, men NÄR???

Jag undrar om jag förstör det fina, roliga och härliga med skidåkning för barnen genom att ta med dem ut när det bara blir så här?? Någon som vet och kan svara??? Jag älskar skidåkning och vill att mina barn skall kunna se njutningen med det oxå, UTAN att bli något tävlingsfenomen! Funderar också på att åka med dem en och en, men tiden räcker ju inte alltid till. (Men det blir betydligt lugnare och behagligare då.) Ja....suck, någonstans tror jag ju och hoppas ändå att de uppskattar turerna vi gör tillsammans....men det visar sig inte förrän de blir vuxna.

Förmodar att det skulle varit så här även om jag levt ihop med barnens far. En annan sak som jag tidvis känner frustration över är vid situationer där man skall packa en massa saker och åka i väg med bilen. T ex, vem packar allt? Vem bär ut allt till bilen? Vem hjälper till att klä barnen och ser till att de har rätt kläder för rätt ändamål? Vem tar med soporna ut? Har alla kissat, borstat tänderna, kammat håret, tvättat munnen osv..? Mitt i allt uppstår kiv och syskongräl, koncentrationen tryter och helt plötsligt har någon börjat plocka fram pysselgrejor, när man äntligen skall till och åka! Eller "någon" ligger och tjurar under ett täcke och vägra följa med för "någon" har kallat "någon" för fisapa....suck!!!!

När man sen kommer hem och kanske även varit och handlat under sin "utflykt" så är det ännu fler saker som skall packas ur. Vem hjälper till då? I bästa fall bär något barn en kasse som inte är allt för tung. Sen undrar dom varför mamma alltid är arg?? Hmpf! Jag är väl INTE ALLTID ARG!

Nu ska jag inte klaga för mina barn är nog rätt duktiga på att ta ansvar, klä sig osv, men problemet är mer att JAG ÄR ALLTID HELT ENSAM OM ATT FÅ DET ATT FLYTA PÅ! Va skönt det skulle vara att vara två, det skulle ju gå DUBBELT så fort!!! Herregud, en familj på två vuxna och två barn, måste ju vara rena drömmen!

Nu, blir det kvällsfika, tro det eller ej, de har plockat fram allt kvällsfika själv! Ja, mamma satt ju bara vid datorn hela tiden............goa mänskliga ungar!